Header



Ljusen är tända och soffläget är intaget. Trots ledigheten har det faktiskt varit en produktiv dag. Jag har, förutom veckoplaneringen som jag skrev om i förra inlägget, hunnit med att vara på verkstaden och byta lampor på bilen, umgås med Johans syster som fyller 45 idag plus varit med Johan hos läkaren. Det enda som saknas för att denna dag skulle vara komplett är träningen. Det har blivit ett ofrivilligt uppehåll på ett par dagar nu då jag inte känner mig helt kry och det kryper verkligen i hela kroppen. Jag vill springa, hoppa, svettas och ha träningsvärk. Men man kan inte få allt, som en positiv person hade sagt. Här hemma blir det Idrottsgalan följt av en film ikväll. Jag är egentligen inte superintresserad av galan i sig, men med en sporttokig sambo får man snällt ställa upp. I hemlighet sitter jag ju dessutom och håller tummarna för att Peder Fredricson skall kamma hem Jerringpriset igen. Som min tweet sade:

"Här är numret (099-209 06) ni skall ringa om ni inte har någonting för er ikväll
och är sugna på att garva åt mindre begåvade individers bitterhet."

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


Måndag eftermiddag. Kylan utanför husets väggar verkar ha krupit långt innanför skinnet och mörkret har redan börjat falla. Jag har ägnat dagen åt planering och lite småfix. Med på årets bucketlist står att börja använda min kalender igen så idag har jag suttit och fyllt i kommande veckors föreläsningar, tentor, hockeymatcher och dylikt. Kvar att planera är blogginlägg och träningspass. Jag älskar att fylla i fysiska kalendrar. Det är någonting rogivande med att skriva för hand och se en struktur födas. Jag har dock en tendens att skriva ned allting för att sedan aldrig öppna kalendern igen, men denna gång skall det bli ändring. Det måste det. Jag tror inte att det är sunt att gå runt och bära på all information i huvudet. När det blir för mycket slutar det ju alltid med att man glömmer bort någonting viktigt och slösar onödig energi på att bli arg på sig själv. Nej, det är på tiden att även jag blir en organiserad person!

Likes

Comments


Veckans bästa:
Det bästa denna vecka är utan tvekan att vi har skickat in vår C-uppsats och aldrig någonsin behöver se den igen och att måndagens opponering gick så otroligt bra som den gick. Jag har suttit dagarnas alla timmar med uppsatsen i månader och opponeringen har jag oroat mig över enda sedan kurser startade. Så att båda momenten nu är överstökade och helt klara känns nästan overkligt. Jag hade glömt hur det känns att ha ett liv.

Veckans sämsta:
Veckans sämsta är ju givetvis att Elsie somnade in i måndags. Det må nu i efterhand ha varit det bästa för henne så att hon slapp hamna i en situation där hon lider, men vi alla som är kvar här saknar ju henne varenda sekund.

Veckans mest lästa:
Veckans mest lästa blev detta inlägg. Det känns roligt då jag själv älskar att göra just sådana inlägg!

Vad jag gör denna söndag:
Idag har jag tagit det lugnt precis hela dagen. Jag har pratat flera timmar med min systerdotter via Facetime, sträckkollat de avsnitt som har släppts av den senaste säsongen av Vanderpump Rules och lyssnat på det senaste avsnittet av Livet På Läktaren. Resten av kvällen kommer att spenderas framför Prison Break med Johans hand i min.

Nästa vecka ser jag fram emot:
Igår bokade jag tågbiljetter. Tidigt fredag morgon åker jag till min syster i Uppsala där jag stannar till måndag eftermiddag. Min systerdotter fyller tio på söndagen och det hon önskar sig allra mest är att jag skall komma dit. Hon vet inte om att jag kommer så planen är att jag skall överraska henne när hon kommer hem från skolan på fredag genom att bara vara där. Jag är otroligt nervös över resan med tanke på min panikångest, men jag vill ju detta gärna och någon gång måste jag få bestämma över ångesten istället för tvärtom.

Likes

Comments


Jag hör ofta människor ha en tråkig och negativ inställning till antidepressiv medicin. Då särskilt personer som aldrig har haft behov av det och/eller ätit det själva. Jag tycker att det är otroligt tråkigt då man ju aldrig hör någon som klagar på medicin som tas mot andra åkommor än psykiska vilket återigen skapar en bild av att psykisk ohälsa är mindre viktig och "på riktigt" än fysisk. För många människor är antidepressiv medicin livsavgörande vilket är anledningen till att jag idag tänkte dela med mig av min egen, POSITIVA, upplevelse av denna medicin.

Jag har ätit antidepressiva, Sertralin, två gånger i mitt liv. Första gången för ett par år sedan och andra gången just nu. Detta då jag lider av en ångestproblematik som på alldeles för många sätt hämmar mig i vardagen. Hur medicinen verkar beror dels på vilka problem du lider av och hur väl din kropp accepterar den. För mig har den fungerat på så vis att den har givet mig en klar syn på livet tillbaka. Tidigare var jag instängd i ett mörker. Det kändes som att jag bevittnade mitt eget liv gå åt h*lvete utan möjlighet att kunna påverka. Idag känner jag, för första gången på väldigt många år, att jag själv har kontrollen över mitt eget liv. Jag kan titta framåt utan att kvävas av en ångestklump i halsen och jag upplever en kämpaglöd, motivation och energi som tidigare har varit som bortblåst.

Jag är inte ångestfri. Jag lider fortfarande av panikångest, förvåntansångest, dödsångest och all annan möjlig ångest. MEN - jag har fått tillbaka förmågan att kunna känna glädje och skratta. Jag har fått tillbaka förmågan att vara positiv och inte enbart se det mörka i saker. Och jag har fått tillbaka känslan av att det faktiskt kan vara fantastiskt att leva.
Kanske kan jag få någon av alla tvivlare att inse att antidepressiv medicin inte enbart är dålig. Alla blir inte avtrubbade och oförmögna att känna känslor. I mitt fall blev det tvärtom - Jag känner mer än någonsin. Jag känner mer än ångest.

Likes

Comments



Detta är den mest perfekta låt jag någonsin har hört. Min kärlek för både Eminem och Ed Sheeran vet inga gränser så när jag hörde denna låt för första gången för ett par veckor sedan fick jag bita mig hårt i läppen för att hindra tårarna från att börja rinna. Ed Sheerans mjuka och fantastiska stämma i kombination med Eminems hårda och briljanta rap skapar någonting magiskt ihop som får hela min insida att vakna till liv och dansa.

Likes

Comments


Jag hade en perfekt kväll i min ensamhet igår. Jag tände ljus, lade mig med täcket i soffan och varvade mellan en romantisk komedi, Gossip Girl, datorn och podcasts. Idag har jag dock återgått till mitt vanliga jag och således bytt miljö igen. Att pendla mellan Göteborg och Halmstad verkar ha blivit min vardag och idag var inget undantag. Jag hämtade Johan på jobbet i Varberg runt klockan fyra och för någon timma sedan landade vi här hemma i huset.

På vägen ned tog jag en sväng inom Lager 157. Med på min bucketlist för året står att tag i min garderob. Rensa ut sådant som aldrig används och få en mer enhetlig struktur i det jag har. Det jag främst behöver införskaffa just nu är, tråkigt nog, basplagg vilket var anledningen till besöket på Lager 157. De har för närvarande en grym vinterrea vilket resulterade i att jag fick tre tjockare tröjor och en t-shirt för så lite som 240 kronor. Perfekt för en student som mig som lever på CSN. Idag fick jag därför med mig en supermjuk och fluffig tröja i både grå och svart färg, en vit tjocktröja med ett snyggt tryck på som kommer göra sig fin till en tightare underdel och en enkel vit t-shirt med spetskrage. Otroligt tråkiga plagg att lägga pengar på egentligen, men jag behöver mixa min nuvarande garderob som mestadels består av festliga och fina plagg med lite mer simpla och vardagliga. Vad har ni för garderobsstrategi?

Likes

Comments


Uppsatsen är inskickad och jag har legat i sängen fram till klockan tre. I vanliga fall hade det givit mig grov ångest, men idag njuter jag mer än vad jag någonsin har gjort tidigare! Jag glider runt i morgonrock fortfarande och har inga som helst planer på att varken klä på mig eller göra någonting vettigt överhuvudtaget idag. Jag har tänkt att slänga på dagens avsnitt av Alex och Sigges podcast, städa i ordning lite här hemma, tända ljus och sedan placera mig i soffan för att inte stiga upp igen förrän det är dags att gå och lägga sig igen. Har ni någonsin hört någonting så oproduktivt och fantastiskt? Från och med imorgon är förmodligen mitt liv tillbaka och således även tiden till att fotografera och bjuda på nya och fräscha bilder. Till dess kan ni njuta av den fantastiska låten nedan. Folk talar om Sabina Ddumba, men nej. Uno Svenningsson är det finaste vi har i detta land. Simple as that!

Likes

Comments


Vilken dag! Tidigt imorse ringde alarmet nere i Halmstad. Likt en zombie drog jag mig upp ur sängen och släpade mig ut till bilen som skulle ta mig hem till Göteborg. Vid sådana här tillfällen förbarmar jag det faktum att jag inte dricker kaffe lite extra. Klockan elva placerade jag mig i frisörstolen och ett par timmar senare lämnade jag salongen lite blondare och lite fattigare. Det är inte billigt att ligga på topp kan jag be att få tala om. När håret var färdigt åkte jag hem och pratade en stund med min systerdotter innan jag placerade mig framför datorn och C-uppsatsen precis som vanligt. Jag är trött på det där j*vla dokumentet nu att jag skulle kunna kräkas. När vi har skickat in den slutgiltiga versionen imorgon vill jag aldrig mer ser den. Efter några timmars plugg tog jag en promenad nere vid havet följt av ett snabbt restaurangbesök med Bella som jag inte har träffat sedan innan jul innan jag åkte hem och åter placerade mig framför uppsatsen. Och here I am, still going strong inne i Word-dokumentet. Rädda mig!

Likes

Comments


Imorgon skall jag äntligen till frisören. Jag har inte varit där sedan i maj vilket har resulterat i att jag har vandrat runt med en utväxt som har gjort mig mer mörk- än ljushårig den senaste tiden. Jag måste dock erkänna att jag är en aning nervös över att gå dit. Mitt hår har blivit riktigt långt och som bekant är det ju en regel snarare än ett undantag att en millimeter betyder en decimeter för en frisör. Om jag ber henne att inte klippa någonting alls kanske det slutar med att hon för en gångs skull klipper så lite som jag faktiskt vill? Jag får sova på saken. Jag ser iallafall väldigt mycket fram emot att äntligen kunna kalla mig blondin igen. Frågan jag ställer mig ikväll är om jag skall fortsätta på det spår jag har följt i många års tid och slinga håret eller om jag skall göra någonting nytt och helfärga håret blont istället? Båda två har ju både sina fördelar och nackdelar. Vad tycker ni? Helfärga eller fortsätta slinga?


Såhär såg mitt hår ut i september. Håll tummarna för att jag får behålla det imorgon!

Likes

Comments