Imorse, till tonerna av födelsedagssången på sin 90-årsdag, tog världens finaste Elsie tillika Johans mormor sitt sista andetag. Medan jorden har förlorat en ängel har himlen vunnit en och i samma stund som hon slöt sina ögon visste vi att ingenting någonsin kommer att bli sig likt. Johan skrev mitt i all hast och alla känslor ned en antackning i sin telefon som får mitt hjärta att värka. Den symboliserar så väl verkligheten; att ingenting är komplett utan Elsie.
"Året har inte tolv månader längre. Det har bara elva.
Årstiderna är inte fyra längre. De är bara tre.
Stjärnklart finns inte längre. En stjärna fattas.
Fullmåne finns inte längre. Bara måne.
De säger att det är kärlek som får jorden att snurra,
så från och med idag snurrar den lite långsammare."
I somras ropade Elsie in mig på sitt rum. Jag satte mig ned bredvid henne och hon sade någonting som etsat sig fast:
"Charlotte, jag förstår varför Johan inte har haft något förhållande innan dig. Han väntade verkligen på den rätta."
Tack för allt Du har lärt mig om livet och för att du har varit en bästa vän till min Johan. Honom behöver du aldrig någonsin oroa dig över, Elsie. Jag kommer att ta hand om honom till den dag det är jag som tar mitt sista andetag, precis som du har gjort. Se till att njuta i himlen och ta hand om alla de andra till vi ses igen. Sov gott.
