Tänk vad fint livet vore om alla dagar kunde se ut som denna. Jag klev upp lagom sent, fick i mig lite havregrynsgröt och hoppade sen direkt in i bilen och åkte till centralstation där jag plockade upp min kära lillebror. Tillsammans åkte vi sedan till Ullevi Tennisklubb där vi hade bokat en tennisbana för en timmas spel. Vi båda spelade i ungefär tio år när vi var yngre och saknar det otroligt mycket. Jag började när jag var tre år gammal men slutade i tonåren då ridningen och hästarna lockade mer. Det grämer mig än idag då jag vet att jag hade potential att gå långt inom tennisen, men jag vet samtidigt att det inte ger någonting att sitta och ångra sådant som inte går att göra någonting åt.
Det var underbart att spela igen. Tennis är ju främst en tekniksport och just teniken sitter kvar i ryggraden trots att det var många år sedan vi slutade spela. Vad vi främst skulle behöva färska upp och jobba på istället är timingen, men trots det fick vi faktiskt till otroligt bra spel. Jag är helt fylld med endorfiner och sitter för närvarande och kollar runt vad det skulle kosta att börja träna med en tränare. Jag vill så gärna.
Klockan tickar snabbt, så nu måste jag bokstavligen hoppa in i duschen, turbolaga en middag och sedan slänga mig i bilen igen och åka tillbaka till stan. Ikväll väntar match mellan Frölunda och Malmö och jag och Christopher är givetvis på plats. Let's go!