Vaknade upp imorse till ett Göteborg som åter är klätt i vitt. Lite komiskt med tanke på att jag senast igår satt här och beskrev hur vårkänslor börjat bygga bo inom mig. Släpade mig upp ur sängen efter alldeles för få timmars sömn och kickstartade veckan med ett möte med mina handledare. Vi har satt ett stående möte varje måndag morgon vilket, bortsett från det faktum att alarmet ringer alldeles för tidigt för min smak, känns skönt. På det viset kan vi enkelt stämma av föregående vecka samt planera och stolpa upp vad som är av vikt att få gjort under kommande. Fokus för mig just nu ligger på att skapa en intervjuguide inför de kvalitativa intervjuer vi ska genomföra i vårt forskningsprojekt samt på litteratursök och genomläsning av de senaste årens forskningsresultat inom det område jag verkar i. Allt går i en rasande takt men jag håller i mig och känner tacksamhet över att få betalt för att växa och lära.

När mötet var avklarat åkte jag och Johan ut till Amundön och promenerade. Snön knastrade under fötterna och vi var helt ensamma där ute. Fantastiskt. Vi köpte med oss lunch hem och från det att vi hade avnjutit den fram till nu då jag ligger nedbäddad i sängen med datorn på magen har jag hunnit med att jobba framför datorn i ett par timmar, tvätta all tvätt jag skjutit fram i flera veckor, umgås med en vän över telefon, titta på serie med Johan och ta en powernap. Otroligt produktiv start på veckan för att vara jag.

Kanske har jag så sakteliga börjat hitta tillbaka till det där som kallas rutiner?