Är du duktig på att vårda dina relationer?

Man talar ofta om vikten i att vårda och jobba på sina relationer. Betonar att en relation sällan blir långvarig om man inte prioriterar och värnar om den. Nämner att man måste vara beredd att investera tid, engagemang och vilja och menar att det är en naiv syn att tro att en relation förblir lycklig och sund utan ansträngning. När det gäller vänskaps-, kärleks- och familjerelationer är vi ofta väldigt duktiga på att anamma och följa dessa visdomsord, men hur mycket investerar du i och jobbar på relationen till dig själv?


Förra veckan gjorde jag en undersökning på Instagram. Jag ställde ett par frågor kopplade till självkänsla och fastnade lite extra vid att det är väldigt många som anser att andas behov är mycket mer värda än de egna. Detta trots att den viktigaste personen i ditt liv är och alltid kommer att vara DU. Hur går det ihop? Hur kan vi både vara otroligt måna om att vårda våra relationer och negligera den som i slutändan är absolut viktigast? Jag tror mig ha två svar.

Nummer ett är att det finns en etablerad missuppfattning som säger att det är fult att prioritera sig själv vilket gör att vi inbillar oss att vi är själviska om vi sätter våra egna behov i första rummet. Nummer två är att vi är så oerhört upptagna av att vara en bra kompis, en bra partner, en bra dotter och en bra kollega att vi helt och hållet saknar tid och energi till att vara en bra livskamrat till oss själva.

Om man slår upp synonymer till "självisk" får man upp ord som "egenkär", "självupptagen" och "självbelåten", så svar nummer ett kan vi alltså avskriva direkt. Det är inte själviskt att prioritera sig själv - det är en absolut nödvändighet.

Gällande svar nummer två blir det lite klurigare. Vi är ofta så upptagna av att prestera både i arbets- och privatlivet att relationen till oss själva antingen hamnar längst ned på prioriteringslistan eller stryks helt på grund av brist på tid och energi. Vi har ju faktiskt bara en begränsad energiresurs och om DU står längst ned på prioriteringslistan kommer reserven vara tömd innan du når dit.



Minns du det vi konstaterade i inledningen gällande vikten i att investera både tid och engagemang i en relation om den ska förbli sund, lycklig och långvarig? Tänk på det en stund. Och tänk därefter på relationen du har till dig själv. Prioriterar du den, värnar om den och jobbar på den? Om inte - fortsätt tänk, men tänk istället på vad konsekvensen blir av att, på grund av brist på engagemang, leva ett helt liv med en osund, olycklig och till slut obefintlig relation till dig själv.

Gillar

Kommentarer

Silverblomma,

det är alltid bra om man jobbar på sig själv, för andra kan man aldrig förändra och relationer blir bättre om man mår bra i sig själv..bra skrivet

www.nouw.com/silverblomma
Amandizan
Amandizan,

Jag har blivit mycket bättre på att ta hand om mig själv. Kanske just för att jag har varit mycket sämre på att ta hand om mig själv och vet hur det blir😊

nouw.com/amandizan
2barnsmammaochfru
2barnsmammaochfru,

Jag försöker att ta hand om mig själv men jag har varit sämre på det men som sagt jag försöker bli bättre på det

nouw.com/2barnsmammaochfru
Madde ,

Vad intressant det du skrev. Precis detta skrev jag om på min blogg. Tänkte min stresshanteringskurs och att jag ska återuppta den på egen hand. Sköna promenader, slappa på gymmet, massage, och våga vägra träna just den dagen. ( träning är jätteviktigt, men inte just den dagen)

www.nouw.com/madelena
Fröken Rödlök,

Jag tycker att det hänger lite ihop. Vänskapsrelation och relation till sig själv. Om man har jobbiga relationer med vänner är det viktigt att tänka på sig själv och kanske backa, ta avstånd eller liknande om man mår dåligt av det. Då tänker man på sig själv för att man är värd bättre människor.

www.frokenrodlok.se
Pärla
,

Kloka reflektioner. Jag är nog beredd att hålla med. Tror vi lägger mycket tid på andra och deras känslor och våra egna hamnar i skymundan men för att må bra i alla sorters relationer måste vi själva må bra.

Sandra Jönsson,

Det är både viktigt OCH jobbigt att tänka i dina banor. Ser jag till mig själv och till många av mina väninnor är det få av oss som väljer oss själva i första hand. Hade ett samtal med min bästis om detta häromdagen. Jag har i hela mitt liv lovat mig själv att inte bli en person som tömmer exakt alla mina resurser på andra, men det verkar som att jag är på väg att bli den som kommer få ta hand om alla. (Säkerligen för att jag gett mig själv den rollen.) Det är en svår balansgång, för vissa personer vill jag göra allt för (och de gör allt för mig tillbaka). Någonstans kanske det handlar om mängden åtaganden, eller vad tror du?

sandrajonsson.se/
corkystyle
corkystyle,

Det var en klok lärare på gymnasiet som sa Du måste hjälpa dig själv innan du kan hjälpa någon annan. Mådde inte bra psykiskt då. För mig är det en självklarhet att man måste prioritera sig själv då relationen till sig själv är den viktigast.

nouw.com/corkystyle
Shining
Shining,

Jag funderar lite. Ställde du specifikafrågor till personer med svarsalternativ ?

Är människor verkligen så självuppoffrande som de TROR sig vara? kan det finnas en blind fläck? Jag vet inte om man kan se en människas relation till andra genom att fråga dem enbart själva alltid. Min uppfattning om dagens samhälle är snarare att vi lever i en otroligt egocentrik och jagfokuserad tidsanda.

Ett ämne att forksa kring. Vad ska du skriva din magisteruppstas om?

nouw.com/shining