I torsdags fyllde Johan år. Han kom inte hem förrän sent på kvällen och då hans pappa har sovit hos oss sedan dess valde jag att vänta med att ge honom min present till idag då vi är ensamna. Jag köpte en bukett röda rosor, ett kort samt skrev ett kärleksbrev som bland annat innehöll den här texten som jag skrev om honom i somras. Vissa må tycka att det inte är någonting särskilt, men i och med att jag vet att jag själv hade gråtit av glädje om jag fick ett kärleksbrev försöker jag att ha det i åtanke. Jag tycker att presenter ofta blir överflödiga om det inte ligger någon personlig tanke bakom och då Johan aktivt hade bett om att inte få någonting i år tycker jag att detta blev en fin lösning. Att ge någon ett kärleksbrev är ju faktiskt näst intill samma sak som att slita ut sitt hjärta och sina innersta tankar och ge bort till någon annan. "Varsågod, älskling. Här har du min själ på ett papper!"
