Göteborg är så otroligt levande den här tiden på året. Varenda uteservering är full av kompisgäng eller par som skålar i bubbel och rosé, parkerna kryllar av avklädda kroppar och det är kö till varenda glasskiosk. Barnen springer omkring med glassar i handen medan föräldrarna håller koll bakom sina solglasögon och det doftar gott från de små matvagnarna som står utplacerade i vartannat hörn. Jag, som vanligtvis avskyr folksamlingar och stressiga miljöer, njuter plötsligt av att behöva sicksacka mig fram på gatorna och jag märker att jag ler mot främlingar som jag aldrig tidigare har mött. Jag vill skicka vykort till varenda människa som befinner sig någon annanstans på jorden och tala om för dem att de finner sig på helt fel plats. Det är ju här som livet finns och jag vill att varenda själ skall få uppleva det vackra. Det är så svårt att se sin egen hemstad ur ett annat perspektiv än just vardag, men idag kände jag mig stolt. Stolt över att kunna kalla Göteborg mitt hem. Stolt över att vara en del av den gemenskap som för närvarande går att finna i vartenda hörn och på varenda gata. Det är här jag hör hemma och idag kändes det extra tydligt.
