Precis hemkommen från kvällens bestyr. Frölunda mötte Örebro idag igen och jag och Johan var på plats i Scandinavium. Jag befinner mig där under varje match, men det är inte alltid jag får med mig Johan vilket gör det extra roligt då vi väl går ihop. I smyg sitter jag varenda gång och önskar att vi skall hamna i Kiss Cam på storbildsskärmen. Varför? Jo, för att jag varit så förbaskat ful de två tidigare gånger vi fått synas där. Jag tänker att de borde ge mig en tredje gången gillt i snygghet. Det tycker jag att jag är värd efter allt stöd jag skänkt genom åren där på läktaren. Frölunda vann för övrigt. Idag igen. Något annat kan jag inte föreställa mig att någon hade förväntat sig. Örebro består av ett stycke bönder som spelar fruktansvärt dålig hockey. Ett poäng gav vi bort idag, men det är fint att skänka till behövande. Speciellt såhär efter juletider och i början av ett nytt år. Our pleasure, Örebro!
Nu skall jag sträckkolla senaste säsongen av Geordie Shore tills dess att klockan blir alldeles för mycket. Trots att det beteende deltagarna uppvisar är så långt ifrån mig som man kan komma blir jag lika fäst varenda gång. Det är någonting med personligheterna, relationerna och allt drama det skapar som gör att man inte kan sluta titta. Jag har till och med suttit och gråtit i takt med deltagarna i det där jävla programmet genom mina dagar. Helt galet.
