Ljudet av tystnad


Jag fick en chock nyss när jag tittade i kalendern och insåg att det är den 27 september. Visst, de fallande löven och att världen tappat sin färg har inte undgått mig, men det känns på något vis som att september tog slut innan den hann börja. Som så mycket annat. Tiden går oroväckande fort men förändringar verkar ske så långsamt att vi knappt märker av dem innan de är definitiva. Nåväl, jag är fortfarande uppe i Värmland. Jag åkte hit i slutet av augusti med tankar om att stanna i någon vecka eller två men såhär i efterhand är det nästan skrattretande att jag trodde att jag skulle kunna slita mig så snabbt. Särskilt då detta mycket väl kan vara det sista året som jag kan vara här så länge. Flexibiliteten och friheten man har som student/arbetssökande existerar ju inte för evigt.

Livet här uppe är ganska enkelt. Jag går klädd i mjukiskläder inomhus och stövlar utomhus, tar båten över till fastlandet när jag behöver handla och drömmer drömmar om att göra något viktigt. Snart kommer jag att vara hemma på de livlösa gatorna i Göteborg igen och somna till grannar som pratar för högt så jag försöker fokusera på nuet och spara ljudet av tystnad så att jag kan plocka fram det när jag behöver. Ofta är just tystnaden vad jag saknar och längtar efter mest, tystnad både runt omkring och inombords.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229