Jag har söndagsångest trots att det bara är lördag.
Min läkare ger mig tips om avslappningsövningar och stresshanteringskurser. Säger att mina andningsbesvär och min huvudvärk beror på att jag ständigt spänner mig för mycket. Jag tror att han har rätt, men jag är osäker på om jag fortfarande går att bota eller om det vuxit fast i mig. Klockan, min största fiende, springer snabbare än vad jag någonsin kommer kunna och jag hinner inte ikapp. Jag tror att det är det som gör mig så illa. Jag ligger ständigt efter och jakten förgör mig. Min kropp drabbas av mjölksyra och själen lider mest. Jag springer, men inte längre för att vinna. Jag springer för att svalka det som svider. Jag behöver inga fler plåster. Jag behöver en tidsmaskin.
