När Göteborg färgades i Guld

Idag för ett år sedan var jag lyckligast i världen. Frölunda mötte Djurgården i en, för oss, avgörande match i finalserien och jag satt placerad på ett fullknôkat Valand framför en storbildsskärm tillsammans med Johan, min lillebror och en killkompis. Med andan i halsen bevittnade vi matchen vars resultat skulle komma att avgöra om vi skulle stå som svenska mästare i slutet av kvällen eller inte. Ett efter ett trillade målen in och trots att resultatet tydligt talade om att vi med 99.9% sannolikhet skulle vinna varken vågade eller kunde jag tro på det. Inte ens när slutsignalen ljöd, de guldfärgade medaljerna låg redo och bucklan lyftes vågade eller kunde jag lita på att jag faktiskt befann mig i verkligheten.

Genom blod, svett, tårar, ilska och glädje kämpar man sida vid sida med laget och upplevelsen av att i slutet av en evighetslång säsong stå som vinnare går omöjligt att förklara. Man töms på känslor samtidigt som man fylls av alldeles för många. Man skriker samtidigt som orden är slut och man skrattar samtidigt som man vill gråta. Det är en utomkroppslig upplevelse som jag unnar alla att någon gång få uppleva.


När slutsignalen gått och vi hade fått en liten stund till att försöka smälta vad som precis hade hänt begav vi oss upp till Götaplatsen för det traditionsenliga badet i Poseidon. Jag och min bror var först i. Med iskallt och smutsigt vatten upp till knäna dansade vi och sjöng som om det inte fanns någon morgondag medan kamerablixtrarna avlöste varandra. Att benen domnade bort, att man kramades med människor man aldrig tidigare mött och att våra röster förmodligen orskade sår i andras trumhinnor var ingenting vi ens reflekterade över - vi var höga på eufori.


Efter badet i Poseidon begav vi oss tillbaka till Valand där det vankades guldfest. Det spelades Frölunda-låtar på hög volym, skålades till vänster och dansades till höger. Runt klockan 03:30 på natten anlände även laget vilket alltid är festens klimax. Det halsades champagne och lyftes buckla och någonstans mitt i allt det där slog det mig extra hårt att Frölunda är det vackraste vi har.


Dagen efter samlades vi närmare 40.000 personer på Götaplatsen för att fira guldet och laget ännu en gång. Våra färger steg till skyn och våra sånger förenade hela staden. I brist på fler ord väljer jag att avsluta ett redan alldeles för långt inlägg med ett citat från två av våra spelare som inte själva är från Göteborg. Jag tycker att det knyter samman och summerar alla känslor ganska bra:

"Sveriges huvudstad är Göteborg."

Gillar

Kommentarer

Lexochlogan
Lexochlogan,
Så häftigt tycker jag, även om jag inte är sportintresserad på
det sättet så Kan jag tycka det är
riktigt kul när Göteborgs lag vinner. Hoppas sporten kan komma igång snart, så viktig sysselsättning för så många
nouw.com/lexochlogan
Marie
Marie,
Förstår att det är underbara minnen och ser att de tär det också vilken härlig laganda i bilderna =D
sweetwordsbymirre.com
IP: 82.99.3.229