Reflektioner mitt i veckan

Livet är bra konstigt just nu, hörrni. Inte nog med att Corona-krisen påverkar precis allt runt omkring och gör att hela vardagen känns overklig - jag befinner mig dessutom personligen på en otroligt förvirrad och konstig plats i livet just nu. Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte vad jag sysslar med överhuvudtaget. Ingenting går bra - magisteruppsatsen står helt still trots att jag sitter i timmar varenda dag och min andra uppsats jag skrivit parallellt kommer jag med all sannolikhet att behöva göra om då jag missuppfattat instruktionerna och gjort den mer komplicerad än vad som önskas. Det känns som att jag mest går omkring och slösar tid på absolut ingenting samtidigt som min hjärna är på semester någonstans långt bort från både Coronavirus och uppsatser. Jag vet inte vad jag gör, vad jag vill göra eller vad jag ska göra. Jag vet ingenting.

Jag och Johan har iallafall lyckats skapa nya små rutiner som fungerar väl trots att vi är i stort sätt isolerade. Vi går en kvällspromenad vid havet varenda dag, beställer mat en gång i veckan och har det så bra man kan ha det under rådande omständigheter. Det tjänar inte så mycket till just nu dock då vi imorgon återigen kommer vara tvungna att lämna Göteborg. Det var samma sak vid denna tid förra året då vi var spenderade majoriteten av vår tid nere i Halmstad p.g.a. att Johan var sjuk och precis hade kommit hem från sjukhuset. Det är omständigheter man inte kan råda över, men jag är trött på att slitas härifrån hela tiden. Jag älskar Halmstad, men tiden hemifrån gör det så mycket svårare att finna rätt väg.

Så, nu har jag gnällt färdigt för en tid framöver. Ni då? Hur mår ni?