Klockan halv nio imorse rullade bilen från Halmstad och inte förrän klockan tre på eftermiddagen anlände jag till landet. Det var tungt att köra idag. Jag var trött och hade svårt att fokusera men bra musik och ett par pauser gjorde att jag kom fram helskinnad till slut.
Förra veckan sprang jag upp på vinden och hämtade alla mina gamla CD-skivor vilka gick på högvarv hela resan. En salig blandning bestående av bland annat Tokio Hotel, Good Charlotte, Thirty Seconds To Mars och My Chemical Romance. Band som en gång i tiden var hela min värld och musik som har format mig och satt spår som för alltid kommer att leva. I den ena låten ryms en gammal kärlekshistoria, i den andra tårar vars salta smak jag tycker mig kunna känna än idag och i den tredje lyckliga minnen från en tid då konserter, kravallstaket och sovsäckar utanför diverse arenor i Europa var min vardag. Det både värmer och smärtar att återuppleva det kapitlet. Värmer då det innehåller mina allra vackraste minnen och smärtar då det påminner mig om hur otroligt mycket jag hade behövt en hand att hålla då.
