charlottelinden

26-årig Göteborgare vars hjärta klappar för musiken, resor, nöjen, sport och pojkvän. Studerar psykologi och lever i en ständig kamp mot verkligheten där det skrivna ordet är min bästa vän. bills-mikrofon@hotmail.com

Blogg

Tack, bloggen.

2018-11-07 21:46 Insida

Denna veckas uppdrag i #nouwautumnchallenge tycker jag har varit lite klurig. Därav anledningen till att jag sitter här två timmar innan deadline. Jag har tänkt, jag har tänkt och jag har tänkt. Vad är det allra bästa som har hänt mig som inte hade varit möjligt om det inte vore för bloggen? Här skulle man kunna ta ett flertal olika riktningar, men jag kommer att köra på det som lite har blivit min nisch den senaste tiden och det som i det stora hela är det enda som faktiskt betyder någonting - inre balans och psykiskt välmående.

Jag tror inte att någon som följer mig har missat att jag lider av ångest. Jag lider av både generaliserat ångestsyndrom och paniksyndrom där den sistnämnda, enligt min egen analys, har utvecklats på grund av det förstnämnda. Typiskt för GAD är katastroftankar och ständig oro vilket, i okunniga människors ögon, framstår som att man enbart är en negativt inställd person. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit avbruten i min oro med spydiga kommentarer som att jag alltid är negativ eller att jag alltid drar ned stämningen. Någonting som å ena sidan är väldigt förståeligt för någon som inte är insatt i hur ångest fungerar men som å andra sidan givetvis gör ont att få höra.

Jag har väldigt länge kämpat med just detta - att försöka se livet, tillvaron och diverse händelser i ett positivt ljus istället för i en grå och suddig ångestdimma. Det har varit svårt. Det är svårt. Men det blir lättare och det är egentligen helt tack vare bloggen. Jag tror inte att någon har missat min söndagslista där jag listar 3 positiva saker som har hänt under veckan. Här tvingas jag att sätta mig ned, reflektera över mina dagar och faktiskt kämpa för att lyckas hitta någonting som har varit glatt och positivt trots att min hjärna i den stunden förmodligen skriker raka motsatsen. Jag tvingar i tillägg ofta mig själv att sätta mig ned och skriva ett positivt inlägg om dagen som har passerat trots att jag för stunden kanske ligger under täcket med bultande hjärta och jag delar med mig av motiverande citat var måndag. Bloggen och det jag delar med er har tvingat mig att inta en mer självreflekterande och positiv roll vilket jag tycker är så häftigt. Häftigt och, för mig, livsavgörande.

Aldrig trodde jag, när jag valde att börja blogga igen efter ett par års uppehåll, att någonting så simpelt som en dagbok på nätet skulle ge mig så stora verktyg, så mycket inspiration och så stor motivation till att bli en bättre version av mig själv. Aldrig trodde jag att jag skulle bli en sådan person som delar med mig av peppande quotes, som listar positiva saker och som skriver om en, förhoppningsvis ljus, framtid. För vem kunde tro det om inte ens jag själv? Det hade aldrig hänt om det inte vore för bloggen. Bloggen och er. Jag är så otroligt tacksam!