Tack, Halmstad.

Har bytt ut ljudet från vågorna som slår mot stranden till ljudet av grannen som pratar och bilarna som passerar utanför fönstret. Trots den kanske deppiga kontrasten kändes det bra att komma hem! Jag har under många år haft en känsla av att jag inte riktigt känner mig hemma i vår lägenhet, men den senaste tiden har jag verkligen funnit ett lugn här och det föll över mig så fort jag klev innanför dörren. Det här är ju vår borg – platsen där ingen eller inget kan nå oss. Innan vi lämnade Halmstad klickade vi hem ett par kassar mat och nu väntar en solig helg på hemmaplan. Risken är stor att vi "tvingas" åka tillbaka till Halmstad därefter då Johan inte känner sig trygg här i Göteborg efter kvällens uppdatering om Coronavirusets ökning vilket jag har respekt för. Allmänsmittan är ju långt ifrån lika utbredd i Halmstad som här hemma.

Innan jag bäddar ned mig och signar ut för kvällen tänkte jag att jag skulle bjuda på ett litet axplock av det (egentligen ganska lilla) vi ägnade oss åt under våra dagar där nere sett med min mobiltelefons ögon. Let's go!


Till vänster ser ni en bild som tydligt symboliserar hur jag kände varenda morgon när jag vaknade och insåg att vädret såg ut som till höger när allt jag egentligen behöver göra är att sitta inomhus och plugga. Jag löste situationen bäst jag kunde genom att ta små solpauser på altanen då och då samt bära med mig datorn ut när jag kunde. Jag intalar mig att D-vitamin ju måste verka positivt även i pluggsammanhang, hehe.


Vi har promenerat, promenerat och promenerat. Mycket annat finns det ju inte att göra i dessa tider. Här fann vi en mysig liten bänk i Tylösand med vacker utsikt över havet. Johan kikade på fåglar och jag njöt mest av att låta kinderna värmas av solens strålar.


Trots att jag spenderat tid i Frösakull och Tylösand kontinuerligt i 8 år finns det fortfarande ställen jag inte sett. Här ovan besökte vi ett sådant. Solen sken, som var dag, havet glittrade och längst havskanten satt otaliga ungdomsgäng som åt pizza, grillade och njöt av ledigheten.


I söndags spelade vi Bingolotto med Johans mamma och jag vann för första gången någonsin. Dessvärre är jag fortfarande miljonlös då jag enbart lyckades pricka in raden som ger en ny lott. Såklart. / I tisdags tog vi en promenad längst Prins Bertils stig. Promenadstråket är 18 kilometer långt och välkänt även utanför halmstad. Otroligt vacker miljö och särskilt såhär när det nalkas vår.


Igår kväll avslutade vi vår vistelse med en strandpromenad i solnedgången. Hela världen var orange och vågorna piskade rogivande mot strandkanten. Tack för den här gången, Halmstad. Tack för att du alltid finns där som en trygg famn när vardagen här hemma är svår.

Gillar

Kommentarer

Kamilla
Kamilla,
Härliga bilder du bjuder på. Syns att ni mått bra och trivys i Halmstad. Jag har också varit m kt där omkring som barn och ung. Nu var det säkert 10 år sedan jag var där. Eller inte kom jag på för dottern tävlade ju i fjol där i USM i truppgympa. Men då var jag ju bara i hallen och på hotellet utanför staden. Grattis till Bingovinsten!!!
kamillaskamera.com/
Marie
Marie,
¨Så härligt det ser ut och förstår att ni trivs där. Förtår också att ni känner mer räsla då ni är i sthlm, speciellt då Johanär i riskgruppen med
sweetwordsbymirre.com
IP: 82.99.3.229