Thank you Corona, You saved me.

Det händer inte mycket i livet just nu, hörrni. Eller tja, i mitt huvud händer det otroligt mycket då jag både försöker komma underfund med hur och vad jag ska göra av min pågående magisteruppsats och om jag vågar ta steget och åka och hämta en valp inom snar framtid eller inte. Det må låta som petitesser, men icke sa Nicke - JAG VÅNDAS! I övrigt ser mina dagar hyfsat likadana ut: jag vaknar, får lagad frukost (Johan skämmer bort mig, I know), tar en promenad vid havet, försöker få någonting vettigt gjort på uppsatsen, får lagad middag (Johan skämmer bort mig igen, I know), tittar på Big Brother, spenderar några timmar på hälsoanalyser av kommande valpkullar, somnar och börjar om. Spännande va?

Veckans, månadens och årets mest positiva:

Igår fick jag ett mail som fick mig att faktiskt se något positivt i hela den här Corona-härvan och som samtidigt gjorde att hundra kilo lyftes från mina axlar. Vad mailet sa? Att den muntliga opponeringen av magisteruppsatsen i slutet av terminen är inställd! Jag, som lider av fruktansvärd ångest inför muntliga segment och som fick panikångest sist jag försökte hålla en muntlig redovisning, hade kunnat gråta av glädje då flera månaders ångest plötsligt försvann. Inget ont som inte för något gott med sig verkar vara mer än bara en klyscha.