Det finns få saker som skapar så mycket avsky inom mig som tanken på att besöka Nordstan i Göteborg en lördag. Trots detta var det precis vad som hände idag. Jag ville ha allting inför resan överstökat så jag slet med mig Johan, som helst hade velat ligga kvar i soffan och sova, och slängde både mig och honom i bilen. HERRE MIN SKAPARE, säger jag bara. Hur orkar folk gå på stan om helgerna? Man kånkar på sina påsar och stånkas med andra människor som om det vore en kamp om liv och död. Samtidigt rinner svetten längst med ryggraden och vinterjackan förvandlas till en kamin. Vedervärdigt. Jag blir en hemsk människa då jag befinner mig på platser med så mycket folk. Jag går och tänker onda tankar om samtliga människor jag möter och vill inget hellre än att trycka in mina armbågar i varenda person som korsar min väg. Hemskt ju.
Vi fick iallafall gjort det vi skulle göra vilket känns skönt nu i efterhand då vi båda känner oss hängiga och halvsjuka. Min feber har kommit tillbaka och smärtan i halsen är värre än tidigare. Johan känner sig allmänt dålig och har redan gått och lagt sig då han inte orkade vara vaken. Jag antar att jag borde följa hans exempel. Det känns så typiskt att det skall bli såhär precis just nu. Vi har längtat så länge och nu kanske vi inte ens kommer att kunna njuta av resan.
Usch, jag blir så ledsen.
