Våga trotsa prestationsångesten


"Believe in yourself and all that you are. Know that there is something inside you that is greater than any obstacle."

I höstas när jag påbörjade mitt fjärde år på universitetet och fick reda på att den kommande magisteruppsatsen skulle skrivas ensam fattade jag ett beslut. Jag bestämde mig för att hoppa av innan själva uppsatsskrivandet skulle starta. Tanken på att behöva sitta på handledarmöten och bli bedömd utifrån någonting som bara jag kunde stå till svars för blev för jobbig. Innerst inne tror jag att jag visste hela tiden att jag var fullt kapabel till att prestera ensam, men prestationsångesten dödade, likt de flesta andra rädslor och ångesttillstånd, all form av förnuft.

Men tiden gick och utan att jag egentligen hann reagera satt jag plötsligt där med ett tomt ark framför mig redo att ta mig an en av de största utmaningar jag någonsin utsatt mig för. Tankarna på att hoppa av för att eliminera möjligheten att inte prestera tillräckligt fanns där hela tiden. Men jag började. Och jag fortsatte. Jag har stött på fler motgångar än jag hade kunnat drömma om men också fler framgångar. Jag har gråtit, svurit och drömt om att ge upp en miljon gånger på vägen. Men jag har fortsatt. Med tunnelseende siktade jag mot mållinjen och jag nådde den.

I tisdags fick jag mitt betyg. VG. Högsta betyg på universitetsnivå. Och som om inte det vore nog fick jag kort därefter ett mail från min handledare där hon skrev att hon vill att vi publicerar min uppsats som två stycken vetenskapliga artiklar i internationella tidsskrifter. Den finaste och absolut största komplimangen man kan få av en professor och forskare då det innebär att min uppsats är tillräckligt bra för att bidra till forskarvärlden på riktigt. Någonting som JAG, alldeles ensam, har suttit och skrivit och producerat hemma på kammaren.

Jag känner mig stolt. Förmodligen inte lika stolt som jag borde känna mig, men stolt – det är jag. Plötsligt sitter jag ju här som ett levande bevis på att allting är möjligt så länge man vågar trotsa sina mörka tankar och offra blod, svett och tårar för att nå dit man vill. Min prestationsångest ville ge upp innan jag överhuvudtaget började, men jag slöt mina ögon och vann. Och kan jag – kan ni också.

Gillar

Kommentarer

Hannas krypin,
Alltså det är ju så fantastisk att läsa! Jag har ju läst här i bloggen hur du har slitit för din uppsats. Häftigt att de vill publicera det du skrivit. Jag tänker att det nästan är ett bättre betyg än ditt VG. Grymt bra jobbat! Jag är verkligen glad för din skull.
hannafialotta.blogg.se
charlottelinden
charlottelinden,
Ja, jag håller verkligen med dig. Publicering väger SÅ mycket högre än betyget då det ju är "på riktigt". Tack snälla du! ❤️
nouw.com/charlottelinden
Silverblomma,
Roligt för dig, ja man vet oftast inte själv hur bra man är det är därför man ska låta andra bedömma sådant istället..
www.nouw.se/silverblomma
charlottelinden
charlottelinden,
Ja, men precis 😊
nouw.com/charlottelinden