Favoritglassen i handen men tankar på hur gott det skall bli med kvällens taco-middag. Solkysst hy och sommarfräknar men en längtan efter de borthängda höstkläderna. En mysig filmkväll med sambon men ena ögat på vännernas drinkbilder på Instagram. Känner ni igen er?
Jag hade en fantastisk dag igår. Solen, som jag så länge längtat efter, stod högt på himlen, termometern klättrade upp till hela 24 grader och mina ben fick för första gången i år möta solljuset. Min sambo hade ordnat med matsäck medan Rosévinet stod på kylning och med picknick-korgen på ena armen och en filt under andra begav vi oss ut i värmen. Som bäddat för succé.
Någonstans där under dagen kom jag på mig själv. Vad jag pratade om? Sommarens planer. Vad jag tänkte på? Huruvida vi skulle hinna hem emellan picknicken och kvällens stundande bravader. Vad jag fokuserade på? Att ligga vänd åt rätt håll på filten för att få till en så schysst solbränna som möjligt till kommande bikinisäsong. Känner ni? Känner ni det som jag känner? Det sorgliga i det som egentligen skall vara så fint?
Vi människor är så besatta av tanken på att känna oss levande att vi glömmer bort att leva.
Medan vi fysiskt befinner oss i nuet är våra tankar allt som oftast ett par timmar, några dagar eller till och med år bort. Vi längtar. Vi längtar så otroligt till de stunder då vi får chansen att känna livet pumpa i blodet att vi springer för snabbt. Vi springer så snabbt att vi missar alltihop i farten. Vad är det vi springer emot? Ingen vill åldras. Ingen vill dö. Vi alla vill leva för evigt. Trots det har vi så bråttom. Varför?
Människan är i grund och botten en okomplicerad varelse. Vi behöver föda, sömn, närhet och trygghet - precis som vilket annat djur som helst. Men med den smartaste hjärnan på jorden har vi byggt upp och skapat ett liv och ett samhälle som inget annat släkte är i närheten av. På en plats där våra primära behov tillgodoses har vi tillsammans skapat nya. Nya behov som i mångt och mycket dödar vår förmåga att känna tillfredsställelse.
Vi alla behöver mål, visioner och framtidsdrömmar. Men vi behöver också sinnesro. Ett inre lugn och en tro på oss själva och livet. I ett samhälle där fokus ligger på det som komma skall istället för det som är nu existerar inget lugn. Istället föds en stress.
Glassen som du längtat så mycket efter under vinterhalvåret smakar plötsligt inte lika gott när tankarna på vad du skall hitta på i helgen tar över. Värmen från Sveriges sol känns inte lika skön mot huden då längtan efter en kommande utlandsresa snurrar i huvudet. Inte heller känns sambons mjuka famn lika behaglig när du vet om att alla dina vänner är ute på stan utan dig.
Jag har en läxa. En läxa till dig, mig - oss allihop. Någonting vi alla behöver lära oss:
Livet är en tidig måndagsmorgon då du står i duschen och kämpar för att hålla ögonen öppna. Livet är den där tråkiga stunden då du går och drar på din kundvagn och har ångest över hur dyr maten i närbutiken blivit. Livet är också den där vackra stunden då du håller din partners hand och känner fjärilarna dansa i magen.
Livet är här. Livet är nu. Livet är varenda sekund som passerar.
Tänk på framtiden, men låt den aldrig döda tillfredsställelsen av vad nuet kan ge dig.
