Well hello there, May.
Kan ni förstå att det plötsligt är MAJ? I can't. Det känns som
jordens största klyscha att nämna att tiden går snabbt, men det går ju
samtidigt inte att inte göra
det. Jag välkomnar maj både med varma och lite kyligare kramar. Varma då
det är en månad jag tycker otroligt mycket om på grund av den perfekta
mixen mellan vår och sommar och kyliga då den i år enbart symboliserar
stress och panik för mig. Detta då min uppsats ska vara helt färdig om
25 dagar. Jag har aldrig
någonsin missat en deadline och vet att jag med största sannolikhet inte
lär göra det denna gång heller, men just i skrivande stund känns det
helt orimligt att jag ska vara redo att presentera och opponera om
mindre än en månad. I'm scared.



I och med att denna månad kommer att bestå av stress, press och prestationsångest har jag formulerat 3 relativt grundläggande mål och uppmnaningar till mig själv som jag ska försöka att ha i bakhuvudet under kommande 30 dagar:
1. Försök att landa i tanken på att bra är tillräckligt och att du i slutändan bara förlorar
på att vända ut och in på dig själv i din strävan efter perfektion.
2. Försök att se det positiva i situationen och att njuta av din kanske allra sista tid som student.
3. Var snäll mot dig själv!
Tkden går såfort ju 😊
en går såfort ju 😊 en går såfort ju 😊
Ha en fin lördag