Well hello there, May.

Kan ni förstå att det plötsligt är MAJ? I can't. Det känns som jordens största klyscha att nämna att tiden går snabbt, men det går ju samtidigt inte att inte göra det. Jag välkomnar maj både med varma och lite kyligare kramar. Varma då det är en månad jag tycker otroligt mycket om på grund av den perfekta mixen mellan vår och sommar och kyliga då den i år enbart symboliserar stress och panik för mig. Detta då min uppsats ska vara helt färdig om 25 dagar. Jag har aldrig någonsin missat en deadline och vet att jag med största sannolikhet inte lär göra det denna gång heller, men just i skrivande stund känns det helt orimligt att jag ska vara redo att presentera och opponera om mindre än en månad. I'm scared.

I och med att denna månad kommer att bestå av stress, press och prestationsångest har jag formulerat 3 relativt grundläggande mål och uppmnaningar till mig själv som jag ska försöka att ha i bakhuvudet under kommande 30 dagar:

1. Försök att landa i tanken på att bra är tillräckligt och att du i slutändan bara förlorar
på att vända ut och in på dig själv i din strävan efter perfektion.
2. Försök att se det positiva i situationen och att njuta av din kanske allra sista tid som student.
3. Var snäll mot dig själv!